Heja Swärje!
Nationaldagen till ära har vi speltestat det korrupta kortspelet Swärje – Kampen om folkhemmet, från 2004. I spelet representerar spelarna de cyniska krafter som står över både lagar och politik i Swärje, ”trygghetens och lutfiskens hemvist på jorden”.
Målet är att lägga sina giriga vantar på så mycket av statsbudgeten man förmår för att sen föra pengarna ut ur det brunsåsdoftande landet. Genom kontroll av den politiska eliten utkämpar spelarna en bitter kamp fylld av brutna löften, bedrägerier, korrumperade uppgörelser och fjäskande för de ovetande väljarna. Ja, jag vet. Det är ett spel om vanlig, tråkig vardagspolitik helt enkelt.
Spelet börjar med att val hålls i Swärje och spelarnas inbördes maktförhållandet ska fastställas. Detta gör man genom att varje spelare drar fem kort och får sen spela ut den typ av kort som representerar ett visst segment av väljarkåren, t.ex. facket, storfinansen, sjukpensionärer och miljömuppar. Väljarkorten ger spelaren ett visst antal röster och spelaren med flest röster på sina väljarkort utses till statsminister med uppdrag att bilda regering. Statsministern delar sen ut de övriga sex ministerposterna till de övriga spelarna. Alla spelarna måste få minst en ministerpost men ingen spelare kan får kontrollera både finansministern och justitieministern. Detta för att de har särskilda specialförmågor som kan avgöra spelets utgång: Finansministern kontrollerar banken och budgeten och justitieministern har förmågan att rädda ministrar om de har ett avgångshot hängandes över sig.
När detta är avklarat börjar första spelrundan med fastställandet av Swärjes budget. Statsministern drar sju pengakort från en blandad hög med i valörerna en, två eller tre miljarder kronor. Sedlarna dras slumpmässigt och sidan som visar valörerna ska hållas hemlig för de andra spelarna. Statsministern gör då först en budgetöversyn och snor så mycket pengar han känner för innan han lämnar över resterande slantar till finansministern. Denne delar sen ut resterande pengar till de andra spelarna (och sig själv, såklart!). Alla spelarna röstar sen för eller emot budgeten där en ministerpost räknas som en röst. Spelare med flera ministrar har här ett tydligt övertag. Det är viktigt att fördelningen av pengarna är fördelade på ett sätt som är acceptabelt för tillräckligt många spelare eftersom om budget inte kan förhandlas fram hotas man av nyval och alla pengarna i budgeten går förlorade.
När en budget har röstats igenom börjar spelet på allvar. Alla drar två kort och med statsministern som första spelare turas man om att göra en av tre saker; Dra ett kort, spela ett kort eller sätta in pengar på banken. Det sistnämnda kan bara göras om man har pengar och om banken är öppen. Finansministern och justitieministern har också möjligheten att använda sina specialförmågor (öppna/stänga banken eller rädda en hotad minister). Om de väljer att göra det kan de dock inte göra något annat. Man gör sen detta i två varv runt bordet vilket i landet Swärje räknas som ett helt år. Om inget alltför dramatiskt hänt vid årets slut tuffar man på med ett nytt år och en ny budget.
Men, mycket kan hända under ett år i vårt avlånga land. Ministrar kan tvingas avgå, väljaropinionen kan skifta tvärt och skandaler kan brisera som fullständigt kullkastar den rådande ordningen. Detta avspeglas i att vissa kort, misslyckade budgetförhandlingar eller hot om avgång kan föranleda en situation där Swärje i slutet av innevarande år måste gå till nyval. Detta sker på ett liknande sätt som valet vid spelets inledning och med väljarnas och motspelarnas stöd kan man kanske till och med gå från att vara en liten ynklig socialminister till att bli självaste statsminister.
Nu kommer vi till frågan om hur man faktiskt vinner kampen om folkhemmet. Med hjälp av ministerposter, särskilda kort och budgetförhandlingar kan man som vi vet lägga vantarna på ohemula summor pengar, men för att de faktiskt blir dina måste du få ut dem ur landet. Detta görs genom att man smusslar in dem på den swenska banken då den är öppen. Om pengarna är kvar på banken vid årets slut överförs de automatiskt till ditt Schweiziska bankkonto och varje miljard räknas vid spelets slut som ett vinstpoäng. När det inte finns pengar kvar i pengahögen när en ny budget ska förhandlas slutar spelet och man räknar sen ut vem som har mest stålar undangömda.
Spelet påminner på många sätt om West end Games Junta från 1978 med skillnaden att man t.ex. inte har en kupp-fas och lönnmordsscenarion. Det är dock ett spel i samma anda och för alla er som spelat Junta kan det vara en bra idé att ha lite kännedom om vilka du spelar med. Vissa personligheter kan bli sårade på riktigt av en neslighet i spelet och det kan resultera i en mindre trevlig spelupplevelse för alla. Det finns också risken att man har släppt in en eller flera mobbartyper som utnyttjar spelet för att förpesta tillvaron för alla andra. Kort sagt: Inget för snöflingor och skitstövlar.
Jag hade dock chansen att spela Swärje med de finaste människorna jag känner och vi hade inga problem att ljuga, bedra och skrattandes hugga varandra i ryggen. Spelmekaniken är enkel utan att vara banal och det finns utrymme för olika strategier. Det är t.ex. viktigt som statsminister att ge finans- och justitieministerposterna till spelare man kan göra överenskommelser med och som ligger på en fördelaktig plats i turordningen. Det roligaste med spelet är dock förhandlingarna. En sak vi upptäckte som inte finns med i reglerna är hur man kan använda pengar man kontrollerar men som inte är på banken eller i Schweiz. Vi beslutade snabbt att det är fritt fram att använda dessa pengar som mutor samt att man när som helst kan förhandla om kortbyten eller använda korten som mutor. Detta resulterade i mycket dynamiska och underhållande tvister och överläggningar, något som kanske är den stora behållningen med spelet. Kort sagt: I rätt sällskap är Swärje ett utmärkt litet spel för goda vänner med ett något mörkt sinne för humor.
ADDENDUM:
Kort efter vi publicerade vår recension av Swärje på nationaldagen fick vi kontakt med Anders Fager, en av skaparna av Swärje, och frågade om han kunde tänka sig att skriva några rader om spelet, hur det kom till och vilken respons de fick på det. Här följer Anders mycket upplysande tänkvärda respons:
”Jag kommer i efterhand inte ihåg om idén till spelet fanns innan Patrik Hultén kom in i bilden som tecknare eller inte. Jag vet att jag visade det för folk på The Card Cabinet och att de gick in med pengar. Vi lyckades få ut det i presentbutiker och på Designtorget och det sålde faktiskt riktigt bra.
Spelet bygger avlägset på ett gammalt spel som heter Junta. Junta handlar om livet i en bananrepublik och hur man som ledare för juntan försöker smuggla ut pengar. Men det fanns ganska många mekanismer i Junta som gjorde spelet rätt segt. Så vi tog de roligaste bitarna och det var ju själva röstandet. Och korruptionen. Sedan la vi till detta med väljare. Vi gjorde väl aldrig någon stor hemlighet av att spelet var inspirerat av Junta, men då och då kom det fram människor och avslöjade det för oss.
En sak jag verkligen lärt mig av spelet är att humor, speciellt humor som är baserad i samtida händelser, blir uppdaterad på ett fullständigt skoningslöst sätt. Jag gissar att två tredjedelar av korten anspelar på saker som folk idag aldrig hört talas om. Eller så anspelar det på personer som få faktiskt vet vilka de är. Vi har blivit tillfrågade om nytryck någon gång . Men det skulle ju innebära att vi ritade om (eller snarare att Patrik behöver rita om) iallafall två tredjedelar av korten.
När jag tittar på korten så märks också att spelet är väldigt tydligt före internet. Kanske inte före internet som uppfinning, men innan IS, Genusvetenskap och Donald Trump. Och givetvis klimatfrågan. Tonen i det offentliga samtalet har idag blivit så rå och frågorna så fullständigt absurda att de är svåra att göra satir om. Går det ens att skämta om människor som skryter om att deras bilar skitar ner? Eller incells eller folk som tycker att klimatet är en åsikt. Det tycker jag är svårt. Och om vi (som vi var noga med då) verkligen ansträngde oss för att reta ALLA, hur många varningstexter skulle vi behöva på kartongen? Och vem skulle först hänga ut oss som -ister eller -fober med namn och adress på något forum? Jag har nog problem med konstiga reaktioner på mina böcker för att dessutom göra något sånt här idag. Och jag undviker politik och spel tillsammans. När jag ser det nu för tiden så går jag någon annanstans. För det är så uppenbart någons propaganda. Det var något som vårt spel aldrig var.”
